Varför vi finns som duo för svenskspråkig musik
Kerstin:
För ett par år sen hörde jag från någon i min prvata omgivning en svensk sång som berörde mej djupt i hjärtat. Det var musiken men också språket som fascinerade mej så. Och så köpte jag ett svenskt språkprogram och när jag talade mina första svenska ord, måste jag gråta av glädje.
När jag sedan reste till Sverige för att arbeta och leva med människor en tid på en bondgård i hjärtat av Sverige- var det som att komma hem.
Jag ville veta anledningen till denna djupt kända kärlek till Sverige och försökte finna ut om det fanns några släktförbindelser, men kunde inte hitta några. Men så förstod jag att det inte var viktigt för mej att veta varför jag älskade Sverige, den svenska musiken, språket och naturen. Det bara är så!
Genom en närastående hörde jag talas om Bo, en svensk gitarrlärare. Men det var inte gitarrspel jag ville lära mej utan den svenska språkmelodin och så lärde jag känna Bo. Min Gitarr lämnade jag snart hemma och konzentrerade mej på att sjunga de svenska sånger som vi valde som språkövningar. Sång hade alltid betytt mycket i mitt liv tidigare. Under flera år hade jag sångundervisning hos olika lärare, sjöng i kör och i olika ensembles och älskade att beröra andra människor med sång och att själv beröras.
I den svenskspråkiga musiken känner jag mej helt och fullt hemma. Jag känner tacksamhet och glädje och eftersom (Bo`s) gitarr och (min) sång passar så bra ihop finnst det vår duo idag!
Bo:
Jag är född i Sverige och har levt där mina första 35 år och är fortfarande svensk medborgare. Trots det har jag tappat en del av mina svenska kontakter och mitt förhållande till Sverige. Den politiska och samhällslutvecklingen har jag inte följt så intensivt. I dom sista 30 åren har det hänt en hel del i Sverige och i bland kändes det främmande att komma hem på besök. En viktig förbindelse har i alla fall alltid funnits kvar musiken.
Jag är uppvuxen med musik och är genomsyrad av musik. Med 6 hade jag pianoundervisning och med 11 började jag spela gitarr autodidaktiskt. Jag drömde naturligtvis om att bli musiker men hade inte något större stöd hemifrån. Det var bättre att skaffa ett ”ordentligt yrke”. Jag blev biologilärare.
Men Gitarren lämnade mej inte i fred och när jag senare, genom olika oförutsebara förändringar av mina levnadsomständigheter, befann mej i Berlin uppstod nya möjligheter att bli musikalisk aktiv. Med uppdragna rötter och utan yrkesperspektiv utvecklade jag mej alltmer till musiker.
Jag började ge gitarrundervisning, lärde känna andra musiker och spelade i bands.
Jag komponerade musik, arbetade i min hemstudio och grundade en musikskola i vilken jag fortfarande arbetar som gitarrlärare.
Den svenska musiken slumrade inom mej men ibland försökte jag att arrangera gamla låtar på skoj. Jag tänkte man kunde göra något annat med dom. Och så utvecklade sig en repetoir av folkvisor och popsånger som jag kände sedan förr. Jag ville först spela dom instrumentalt utan sång.
När jag för ett par år sen besökte en svensk bokhandel i Friedenau, kom i ett samtal med innehavarinnan ideen att presentera mina låtar i hennes bokhandel. Jag arbetade vidare med min repetoir och eftersom tiden gick måste jag konstatera att bokhandeln inte längre fanns kvar. Synd!
I denna process kom emellertid också en idee och en önskan att finna en sångerska att samarbeta med. Men utan kontakter till potentiella svenska sångerskor, förblev det ett önsketänkande. I min musikskola finns det mycket att göra och tillräckligt med andra projekt, som behövde min uppmärksamhet. Det är ett brett spektrum av människor som vill lära sig allt möjligt.
En dag dykte en kvinna upp som ville lära sig svenska av mej. Jag tog fram en svensk visbok och vi började sjunga ett par barnvisor.
När jag hörde Kerstins stämma förstod jag att hon var den ”svenska sångerskan” som jag önskat mej. Nu har vårt projekt existerat i två år och det har gett mej nya utmaningar och perspektiv i min musikaliska tillvaro som förut också varit full och omfattande. En bra sidoeffekt är dessutom att mitt förhållande till Sverige blivit intensivare igen.
{:}